Journal N:o 1[b]

Min vän Aqualung lärde jag känna redan under min första resa till London. 

DU FRÅGAR VAR DU SKA LIGGA EFTER DÖDEN? Där de ofödda ligger. Så skrev Seneca. Dock, att tvivla är mig lika kärt som veta, om jag nu ska upprepa vad Dante uttalade i Inferno. Nog nu. Dagen har varit mig tung; ännu ett bombattentat i centrala London. Själv satt jag på betryggande avstånd vid tidpunkten för attentatet, på ett simpelt hak kring trakterna av Bayswater. På grund av avspärrningarna hade mitt möte med representanten för Fisher & Son blivit flyttat till deras kontor i [error]. I väntan på att tiden för taxibilens avfärd skulle infalla, hade jag beställt in en pint of Guinness. Jag tittade förstrött i min pappersbunt, som visserligen låg ordnad i en oklanderlig kronologi, men som nu, under det att jag läppjade på den mjuka malten, inte till fullo lyckades fånga min håg. Alltnog, tiden var mig given att i lugn och ro njuta denna öl samt, dessutom, att memorera de sista arkens till synes enkla innehåll. Jag tog ännu en klunk ur det höga glaset, kikade över dess mynning ut över lokalen, som var glest besatt. Om, nu menar jag verkligen om, dagens möte skulle resultera i önskat resultat, då skulle inte mycket av det vi kallar vardag, tillvaro etc stå att känna igen. Men, för stunden var detta skapande av framtidsbilder lika osäkert för mig som för alla andra. Tobaksröken började fylla lokalen; jag svepte det sista av ölen: det hade blivit tid att ge sig av. Jag hejdade en taxi på gatan och klev in i baksätet. Jag satte mig suckande ner och uttalade en besvärjelse om att måtte nu [error] på advokatfirman dyka upp, som avtalat. Så gled vi ut i den täta londontrafiken. [Forts. följer i nästa Journal.]

Dr Bose

<<< B >>>

Nedan visas de
enda återstående
filmfragment som
hittills har åter-
funnits.