Samuel Lanwills Märkwärdiga Händelser
Företal

Den ordning, som Tenneson utwalde, när han först började underwisa denne artige Ängländaren, är, efter mitt tycke, okonstlad och naturlig. Den ålderstegne mannen wille och måste först och främst, gifwa denne sin älskanswärde fosterson förstånd och lius och kunskap, skingra dimman, och i denna ädla siälen, genom sanningens strålar, åstadkomma en behagelig morgonrodnad. Men är icke hwar och en menniska det närmaste föremålet för sig sielf, som den hon kan känna? Således började den wise Ängländaren sin underwisning, wid den egna kännedomen, det är wid den wetenskap, som är aldranödigast; men ack, beklageligen, den sällsyntaste.
,,Tenneson beskrifwer derföre för sin Lanwill först des kropps konstiga byggnad; och emedan barn merändels äro oförsigtige och oförwägne; så warnar han honom, at ingalunda skada denna fina maschinen, eller sätta den werkstad i olag, i hwilkenSkaparens wishet har tillsammans förenat så många förträffeliga werktyg, til de nyttigaste, ädlaste och dygdigaste föromåls förrättande. En helgad Christens kropp, säger Tenneson, är et tempel, hwaruti Gudomen uppenbarar sig genom dygdens
,,syn-                         

Häruppå förer Tenneson sin kära Fosterson utur förgården, in i helgedomen, i detta egenteliga säte för gudsfruktan och alla behageliga göromål, hos en Christen, nemligen hans odödeliga siäl. Han söker, at på det tydeligaste göra för honom begripeligt, det hans ande, denna källan til hans tankar, begär och beslut, icke har den minsta likhet med hans egen eller någon annan kropp som helst i werlden. Dock utan at föra denna i andarnas werld obekanta främling diupare in i metaphysikens hemligheter, lärer den wise mannen honom straxt, hwaruti mennisko-lycksalighet består. Han gifwer honom först och främst riktiga begrepp om de stora och ögonskenliga förmoner, hwilka den aldramildaste Skaparen honom, såsom en medlem i andarnas samhälle, fram för alla synliga kreatur, har meddelat. Han säger honom, at mäniskan är utsedd, til at åtniuta och styra de flesta Skapelsens Provincier, för at utöwa sin måttelighet, wisdom, klokhet och alla öfriga dygder, i det hon efterföljer en aldrafullkomligaste alla werldars Monark, ja ock, at ewinnerligen åtniuta Gud sielf och Hans saligheter. Och sedan denne Christelige Philosophen på dessa grundsatser har grundat de utwaldaste och i detta lefwer-
,,nets-       [Forts. följer]

<<<  B >>>