| Cover |
Artist |
Title |
Format |
Released |
Label |
Catalog No |
Genre |
Notes |
Reviews |
|
Lundell, Ulf |
Lundell På Hultfredsfestivalen (CD 1)
|
CD |
|
|
|
|
|
|
|
Lundell, Ulf |
Det Bästa 75-84 (Disc 2)
|
CD |
|
|
|
Rock: General Rock |
|
|
|
Lundell, Ulf |
Det Bästa 75-84 (Disc 1)
|
CD |
|
|
|
Rock: General Rock |
|
|
|
Lundell, Ulf |
Det Bästa 2 1984-94
|
CD |
|
|
|
Rock: General Rock |
|
|
 |
Lundell, Ulf |
Vargmåne
|
MC 58A |
1975 |
EMI |
|
|
Debuten. Efter att ha nobbats av sina favoritskivbolag, MNW (Blå Tåget, Hoola Bandoola Band, Nationalteatern, Contact) och Anders Burmans Metronome (Pugh Rogefeldt, Ola Magnell, Cornelis Vreeswijk) skrev Lundell enligt legenden ner namnen på alla andra skivbolag på lappar, lade dem i en hatt, drog en lapp och hamnade i EMI:s stora studio i Skärmarbrink. Den förbluffande stilsäkra och färdiga debuten bygger nästan helt på de demos Lundell spelat in med en 4-spårs Tandberg One On One, en bandspelare där man kan dubba instrument efter instrument på rösten. Här finns från början kontrasten mellan det skört akustiska och brötigt rockiga och underskattade gitarristen Finn Sjöbergs arrangemang — sax i ”Bente” och tvärflöjt i ”Nu har jag förpackat min längtan” — bidrar till bredden och den vuxna tonen i musiken. Flera av låtarna på ”Vargmåne” blev generationsklassiker och stapelvara under Lundells kommande turnéer: ”Sextiosju, sextiosju”, ”Stockholm City, ”Bente”. Den re-mastrade digipak-versionen innehåller ytterligare två demo-låtar.
Höjdpunkter: ”Nu kommer jag och värmer dej”, ”Sextiosju, sextiosju”, ”Bente”, ”Sniglar och krut”.
Har sålt Guld
Finn Sjöberg - gitarrer
Wojciech Ernest - piano
Mike Watson - bas
Roger Palm - trummor
Jan Bergman - bas
Ola Brunkert - trummor
Ulf Andersson - tenorsaxofon, flöjt
Mats Ronander - munspel
Brottarkör - Lollo, Mona, Joakim, Finn & Mats
Producent - Björn Boström
Arrangör - Finn Sjöberg
Tekniker - Lars Rosin & Björn Norén
Inspelad i EMI Studio, Stockholm
Foto - Joakim Strömholm |
|
 |
Lundell, Ulf |
Törst
|
MC 23A |
1976 |
EMI |
|
|
Uppföljaren ”Törst” släpps samma år som generationsromanen ”Jack” och förutom den dragspelsprydda ”Och går en stund på jorden” är det förvånansvärt få av låtarna som överlevt i Lundells repertoar. Lite oförtjänt, för det är på ”Törst” som Finn Sjöberg och Lundell formulerar det klaviatursprakande Springsteen-påverkade sound som kommer att dominera hans kommande plattor i låtar som ”Mitt i nattens djungel ställd” och framför allt i den underskattade ”Våren närmar sig city”. Såväl piano som dragspel och den läckra hammondorgeln på ”USA” handhas av Per-Erik Hallin som kommer att gå vidare till världsberömmelse som Elvis Presleys pianist och, senare, duettpartner på en gospelskiva med Carola. Den re-mastrade digipak-versionen innehåller ytterligare fyra demo-låtar.
Höjdpunkter: ”USA”, ”Och går en stund på jorden”, ”Våren närmar sig city”
Har sålt Guld
Finn Sjöberg - gitarr
Per-Erik Hallin - piano, orgel, clavinett,
dragspelet Victoria Super
Mike Watson - bas, washboard
Erik Romantschicz - trummor
Mats Glenngård - fiol
Ulf Andersson - saxofon
Producent - Björn Boström
Arrangör - Finn Sjöberg
Tekniker - Lars Rosin
Inspelad i EMI Studios, Stockholm
Foto - Calle Bengtsson
Design & layout - Kjell Andersson
Tillbaka
|
|
 |
Lundell, Ulf |
Nådens Ar
|
MC 58B |
1978 |
EMI |
|
|
”Nådens år” innehåller några av Lundells absolut starkaste melodier, som ”Snön faller och vi med den” eller kärlekskapitulationen ”Vit flagg”. Här etableras flera kända Lundell-teman på allvar: kärlekens omöjlighet i stället för de första skivornas kärleksrus— Lundell har gift sig, fått barn och flytt till fjällen med familjen — och vargen, symbolen för Lundells utanförskap, dyker för första gången upp i vackra ”Prärien igen”. Kritikerna får sina fiskar varma i ”Höga hästar” och livsförnekarna får sitt i ”Warum All This Black Stuff?”, båda gitarrykande boogie-riff med Wellander-Ronander och nya gitarrässet Janne Andersson i spetsen. Men det är balladerna som är skivans styrka: ”Kärlekens hundar”, där Lundell beskriver kärlekens väsen med expressivt naturlyriskt bildspråk, ”Prärien igen”, med ljus blockflöjt som kontrast till utanförskapet, ”Sonjas vals” med John Holms magiska stämsång, den ömsinta ”Vit flagg” och mer poppiga ”Snön faller och vi med den” med hopp om både geografisk och känslomässig islossning, förkroppsligad genom Agnetha Fältskogs ljusa stämsång. I ”Natten har sitt sätt” förvandlar Lundell ungdomsidolen Cliff Richards banala ”Lessons In Love” till en uppgiven varning för kärlekens omöjlighet. Den genomarbetade produktionen, signerad Luindell och nye vapendragaren Kjell Andersson, färgar låtarna sparsamt men effektivt — Rolf Färdighs Shadows-gitarr på ”Natten har sitt sätt”, Janne Klings ödsliga blockflöjt i ”Prärien igen”, Kjell Öhmans dragspel i ”Kärlekens hundar” och Slim Notinis piano i ”Kitsch”. Den re-mastrade digipak-versionen innehåller två outtakes, ”Tisdag morgon”, om lappsjuka, och ”AckBlake, käre Blace” som ersatte översättningen av poeten William Blakes originaltext när ”Nådens år” drogs in och ersattes av ”Dådens år” sedan översättaren klagat på att Lundell använt hennes text utan tillstånd. I ”Ack Blake, käre Blace” häcklar Lundell situationen. Efter förlikning heter skivan åter ”Nådens år” och Blakes ”Den lille landstrykaren” är tillbaka på plats.
Höjdpunkter:”Snön faller och vi med den”, ”Natten har sitt sätt”, ”Kärlekens hundar”, ”Prärien igen”, ”Sonjas vals”, ”Vit flagg”
Har sålt Guld
Ulf Lundell - sång, piano, bjällror, el. gitarr,
akustisk gitarr, tamburin
Rolf Alex - trummor, tamburin
Mike Watson - bas
Totte Bergström- akustisk gitarr
Hasse Breitholtz - piano, el. piano, orgel,
trumpet
Carlo Mognaski - mandoliner
Agnetha Fältskog - sång
Lasse Hoflund - bas
Slim Notini - piano
Janne Andersson - el. gitarr
Lasse Wellander - el. gitarr, akustisk gitarr
Mats Ronander - el. gitarr, sång, percussion
Rutger Gunnarsson - bas
Rolf Färdigh - akustisk gitarr, el. gitarr
Basse Wickman - akustisk gitarr
Kjell Öhman - dragspel, polymoog synthesizer
Janne Kling - altblockflöjt
John Holm - sång
Producerad av Kjell Andersson & Ulf Lundell
Tekniker - Björn Boström
Inspelad i EMI Studio, Stockholm
Foto - B. Faidros
Design - Kjell Andersson & Ulf Lundell |
|
 |
Lundell, Ulf |
Ripp Rapp
|
CD |
1979 |
Parlaphone |
|
Rock: Folk-Rock |
Bortsett från en snoppbild och ett sönderklippt omslag är det inte mycket som påminner om att det här var mitt i punkvågen. ”Rom i regnet” och ”Jag vill ha dej” blev snabbt klassiker, medan andra låtar som ”Hav utan hamnar” och ”Ute på tippen” har haft svårare för att hitta platser i Lundells hitkavalkad. Jämfört med ”Nådens år” är ”Ripp Rapp” en rak rockproduktion, centrerad kring de Fyras Gäng, Lundell, Lasse Lindbom, bas, Ingemar Dunker, trummor och Janne Andersson, gitarr. Eva Dahlgren bidrar med snygg stämsång och i ”Stjärnorna” använder Lundell ett strråkarr, signerat Rutger Gunnarsson, för första gången. Annars är det ganska jämnt mellan akustiska pärlor och rockrykare som de frihetstörstande ”På fri fot” och ”Den unge barbaren” där gitarristen Janne Andersson får briljera. Den re-mastrade digipak-versionen innehåller sju extralåtar, bl a de djupt kända ”Barn” och ”Död”, poppiga ”Kärleken bränner” och bagatellartaded ”Rosedale Boogie”, tillägnad Lundells bil.
Höjdpunkter: ”Rom i regnet”, ”Hav utan hamnar”, ”Ute på tippen”, ”Barn”
Har sålt platina
Ulf Lundell - 12-strängat, 6-strängat, sång,
piano, munspel
Lasse Lindbom - bas, akustisk Mossman,
slagverk, sång, el. tolva
Janne Andersson - Flying Fender, Jaguar,
Telecaster (The White Whisper), kör,
Martin 000-18
Ingmar “Sture” Dunker - idel drums (Ludwig)
Roffe Färdigh - Stratocaster
Hasse Breitholtz - Steinway, kör
Peter Lindroth - el. piano
Kjell Öhman - orgel, Polymoog, dragspel
Stefan Nilsson - Moog
Rutger Gunnarsson - bas
Carlo Moghachi - mandolin
Eva Dahlgren - sång
Totte Bergström - akustisk gitarr
Producerad av Kjell Andersson,
Lasse Lindbom & Ulf Lundell
Inspelad av Björne Boström i EMI Studio 2
Stockholm, juni-augusti 1979
Foto - B. Faidros, T.I. Easy, farsan,
P.Å. Uddman
Omslag - H. Mercy (Sweethearts) |
|
 |
Lundell, Ulf |
Längre Inåt Landet
|
2LP |
1980 |
Parlaphone |
|
|
Lundells första dubbel, inspelad på idylliska Ridge Farm i England, tillsammans med familjer, flickvänner och tillresta journalister.Plattan är upplagd som en Lundell-konsert med en lång inledande elektrisk del i högt tempo, med bl a Joni Mitchell-covern ”Glad igen”, Gotlands-odyssén ”Odysseus” (med de obetalbara raderna ”var det Sonja eller var det Penelope/ var det retsina eller var det OP”) , starka Dylan-påverkade ”Ingens kvinna” och den tunga ”Så mycket äldre” där Lundell insett att priset för framgången är alldeles för högt. Efter ett akustiskt parti, med bl a starka ”Ryggen fri”, dundrar det loss igen i publikfavoriter som ”Posörerna”, med sina kängor åt kultureliten, ”Stackars Jack” och ännu en rock & roll-hymn till kvinnlig skönhet, ”Distraherad”. Herrar som Mats Ronander och Janne Andersson på gitarr och Niklas Strömstedt på klaviaturer ser till att rockpulsen slår i taket. Den re-mastrade digipak-versionen innehåller tre extralåtar, en svensk version av Dylans ”Just Like A Woman”, ännu en version av ”Död” och ”Marianne”, en barndomsskildring.
Höjdpunkter: ”Glad igen”, ”Odysseus”, ”Ingens kvinna”, ”Så mycket äldre”, ”Ryggen fri”, ”Stackars Jack”
Har sålt Guld
Janne Andersson - gitarr
Ingemar Dunker - trummor
Lasse Lindbom - bas, kör
Ulf Lundell - gitarr, piano, munspel
Mats Ronander - gitarr, munspel, kör
Niklas Strömstedt - piano, Vox-orgel, kör
Speedy Keen - gitarr-solo
Hasse Olsson - Hammond-orgel
Producerad av Ulf Lundell, Lasse Lindbom
& Kjell Andersson
Inspelad av Max Norman på Ridge Farm,
Surrey, England.
Ommixad i EMI Studio 2 av Björn Boström,
Ulf Lundell, Lasse Lindbom & Kjell Andersson
Foto - Calle Bengtsson, Håkan Wretljung,
B. Hackenbusch |
|
 |
Lundell, Ulf |
Preskriberade Romanser 78-81
|
MC |
1981 |
EMI |
|
|
”Preskriberade romanser” kom ut på LP redan 1981, men en rejält utökad CD-version kom 11 år senare. Skivan innehåller överblivna spår och låtar som bara funnits på olika samlingsskivor. Många av låtarna återfinns som bonusspår på de remastrade original-plattorna, men inte alla. Bl a finns här utsökta coverversioner av John Holms ”Maria, många mil och år från här” och Cornelis Vreeswijks ”Bibbis visa” och ”Cool Water - på Den Gyldene Freden”, Lundells Phil Spector-pastisch ”Snart kommer änglarna att landa”, som blivit en av de mest uppskattade moderna julsångerna, hans kraftigt Cornelis-inspirerade sluskjulblues ”God Jul (Är det nån hemma?)”, den vackra ”För din skull” och den mörka magnifika stråkversionen av ”Natt” som inledde ”Längre inåt landet”-turnén 1980.
Höjdpunkter: ”Precis som en kvinna”, ”Natt”, ”Snart kommer änglarna att landa”, ”Barn”, ”God Jul”, ”Hårt regn”, ”För din skull”, ”Maria, många mil och år från här”, ”Bibbis visa”, ”Cool Water”
Har sålt Guld
Producerad av Ulf Lundell, Kjell Andersson
& Lasse Lindbom
Foto - Framsida: okänd
Innerpåse: Calle Bengtsson
Design - Ulf Lundell & Kjell Andersson
Tillbaka
|
|
|
Lundell, Ulf |
Intervju 1981
|
MC 62A |
1981 |
|
|
|
|
|
 |
Lundell, Ulf |
Kär och Galen
|
MC |
1982 |
EMI |
|
|
Liksom ”Nådens år” är ”Kär och galen” en oerhört genomarbetad skiva, för första gången på egen etikett, Sweetheart. ”Kan man skriva bra om kraften, glädjen, hoppet?” frågar Lundell i sina liner notes till digipak-versionen. Det kunde han. Och det var hans uttalade avsikt. Låtar som ”Kär och galen”, ”Lycklig,lycklig” och ”När jag kysser havet” är ett enda orgiastiskt sommarindränkt lyckorus. Men det var ”Öppna landskap”, Lundells hyllning till allt det svenska som han älskar, som hamnade på mittuppslag i Expressen med både text och noter och gjorde honom till blomsterprydd nationalskald, vid sidan om både Taube och Bellman. Idag hör den till Sveriges mest kända sånger och spelas vid både bröllop och begravningar. Lundell själv såg sången som en ”gökunge” som knuffade alla hans andra låtar åt sidan. Och visst, låtar som magnifika akustiska urladdningen ”Laglös” och den varma, mjuka balladen ”I kvinnors ögon” borde fått mer plats. Musikaliskt är det tätare och svängigare än nånsin, med Hasse Olsson på hammond, Olle Nyberg, piano, Pelle Alsing, trummor, Janne Bark, gitarr och Martin Cerha, bas — även om Lundell kostar på sig att experimentera med krumhorn, fiddla och dulcian i medeltidsrappen ”Herrarna” — och livespelningarna inför ”Kär och galen” hör till Lundells bästa. Den re-mastrade digipak-versionen innehåller bara två extra-spår, en gospel-boogie-tolkning av Dylans ”A Hard Rain´s A-Gonna Fall” (”Hårt regn”) och en demo av ”Öppna landskap”.
Höjdpunkter: ”Kär och galen”, ”Öppna landskap”, ”Herrarna”, ”I kvinnors ögon”, ”Laglös”, ”Lycklig, lycklig”, ”När jag kysser havet”
Har sålt 4xPlatina
Hasse Olsson - Hammond-orgel
Janne Bark - gitarr
Pelle Alsing - trummor, marimba
Martin Cerha - bas
Olle Nyberg - piano, marimba
Körer - Rosa Gröning, Agneta Olsson,
Agneta Gilstig, Lasse Lindbom,
Niklas Strömstedt & Janne Bark
Stråkarrangemang - Rutger Gunnarsson
Lasse Lindbom - sång, gitarr
Lennart Helperin - trumpet
Ingemar Dunker - slagverk
Janne Andersson - gitarr
Lars Widén - violin
Bernt Nilsson - violin
Gunnar Klinge - violin
Mikael Brehmer - violin
Zahari Mirchev - violin
Gunilla Jönsson - violin
Michael Paasche - violin
Ulf Engström - violin
Alm Nils Ersson - viola
Eduard van der Kwaft - viola
Per-Ola Claesson - cello
Petia Dagerberg - cello
Joculatores Upsaliensis:
Janne Kling - krumhorn, blockflöjt, dulcian &
slagverk
Jan E. Andersson - fiddla & tamburin
Lars Wiberg - basun & blockfljöt
Tomas Rolfner - diskantpommer & krumhorn
Per Åberg - krumhorn, blockflöjt, dulcian &
slagverk
Arrangör: Janne Kling
Producerad av Lasse Lindbom, Ulf Lundell
& Kjell Andersson
Inspelad av Björn Boström i EMI
Studio 1 & 2, Skärmarbrink & Lasse
Gustafsson i Park Studio, Älvsjö
Mixad av De Fyras Gäng
Foto - Calle Bengtsson, Edward S. Curtis &
Torbjörn Ekebacke
Omslag - Lundell & Andersson för Sweet-Art |
|
 |
Lundell, Ulf |
Sweethearts
|
MC |
1984 |
EMI |
|
|
|
|
 |
Lundell, Ulf |
Den vassa eggen
|
CD |
1985 |
Pandion |
|
Rock: Folk-Rock |
|
|
 |
Lundell, Ulf |
Den Vassa Eggen
|
MC |
1985 |
EMI |
|
|
Det hörs redan på rösten att det varit en hård resa. Lundell har aldrig låtit så ärrad, så utbränd, så trötthetshes och desperat som på ”Den vassa eggen” — från den uppgivna ”Släpp mig fri” till den kärlekstörstande sluthymnen ”Rialto”. Han har skilt sig, driver omkring utan familj och mål och letar efter ett nytt liv: ”du kan inte leva i minnena av / en naken man i ett spegelblankt hav”. Men hela tiden finns det gamla livet närvarande — i barnen (”Inte ett ont ord”), i minnena (”Kyssar och smek”, ”En fri man i stan”), i sorgen (”En ängel på isen”, ”Äktenskap”) och bitterheten över det som kunde varit (”Vi kunde ha älskat”). Det är en skiva som träffar en generation med galopperande skilsmässofrekvens lika hårt som ”Jack” träffade 10 år tidigare. Ändå skonade Lundell oss från sina svartaste stunder. Demon ”Tomt hus” är förmodligen det ödsligaste och mest ensamma du nånsin kommer att få höra. Inspelningen präglades av samma kaos som Lundells liv och loopar, 80-talistiska synthsjok och dundrande trummor får samsas med säckpipa, banjo, flöjt, stråkar, pukor och marimba. Den re-mastrade digipak-versionen innehåller sju bonusspår, där den framrusande ”En vandrande man” förebådar Lundells ”Slugger”-period, medan både ”Tomt hus” och ”Försvunnet land” är demos som tar upp temat från ”En ängel på isen”. Medan ”Tomt hus” är en isande, nattsvart blues är ”Försvunnet land” en känslig och varm hyllning till det barndomsland Lundell nu tvingas lämna bakom sig.
Höjdpunkter: ”Släpp mig fri”, ”Kyssar och smek”, ”Nytt liv”, ”Äktenskap”, ”Inte ett ont ord”, ”En ängel på isen”, ”Främmande stad”, ”Vi kunde ha älskat”, ”Rialto”, ”Tomt hus”, ”Försvunnet land”
Har sålt Platina
Janne Bark - akustisk gitarr, elektrisk gitarr,
slide, banjo
Backa Hans Eriksson - bas, OSCar, pukor,
marimba
Hasse Olsson - Yamaha DX7, Juno 60,
Roland JX-3P, Hammond-orgel, marimba
Pelle Sirén - elektrisk gitarr
Niklas Strömstedt - piano, Yamaha DX7,
Korg DW-6000, Roland JX-3P, Juno 106
Tim Werner - trummor, slagverk
Körer - Janne Bark, Backa Hans Eriksson,
Tove Naess, Niklas Strömstedt,
Lasse Lindbom, Marianne Flynner,
Marie Fredriksson
Flöjt - Janne Kling
Violin - Anders Dahl, Aleksander Migdal,
Lennart Fredriksson, Lars Stegenberg,
Gunnar Eklund, Gunnar Michols,
Lars Arvinder, Bo Söderström, Bertil Orsin,
Olle Markström, Harry Teike
Cello - Daniel Holst, Peter Molander, Gunnar
Östling, Åke Olofsson, Sebastian Öberg
Stråkarrangemang - Backa Hans Eriksson
Pukor - Pelle Andersson
Säckpipa - Mats Sjöström
Akustisk gitarr - Lasse Lindbom
Producerad av Lasse Lindbom, Ulf Lundell
& Kjell Andersson
Inspelad av Nils-Erik & Henrik Lund i
Easy Sound Recording, Köpenhamn och
Björn Boström i EMI Studio 1 & 2, Stockholm
Mixad av Pontus Olsson i Sonet Studio 3 /
EMI Studio 2 och Björn Boström i
EMI Studio 2
Foto - Calle Bengtsson
Design - Kjell Andersson & Ulf Lundell |
|
 |
Lundell, Ulf |
Den Vassa Eggen
|
CD |
1985 |
Pandion |
|
Rock: Folk-Rock |
|
|
 |
Lundell, Ulf |
Det Goda Livet
|
LP |
1987 |
EMI |
|
|
”Det goda livet” är Lundells mest splittrade och bombastiska skiva, dränkt i hopplöst förlegad musikalisk 80-talsesteticism som trummaskiner, synthar, dundrande trummor, ekon och programmeringar påminner den en hel del om Bob Dylans ”Empire Burlesque”. ”Det goda livet” är en besvärjelse från en förvirrad man utan riktning som kastar sig in i nya äventyr både hemma och, för första gången, ute i Europa, samtidigt som han minns de gamla revolutionära dagarna med nostalgiskt skimmer i ”Dagar utan slut”; ”Kid” handlar om kvinnlig vänskap, ”Uppdrag” är en översättning av kontroversielle poeten Ezra Pound och den vackra ”Skyll på stjärnorna” slutar i en kaotisk orgie av gitarrer och synthar innan ”Det goda livet”:s hesa akustiska slut-credo: ”här har du en man / som reste sig och gick/ när alla sa att loppet redan var kört”. Den re-mastrade digipak-versionen innehåller fem bonusspår, där både den dundrande bönen efter glädje och skratt ”Långt ute på piren” och den bisarra kärleksskrönan ”Meteoriter” är de bästa.
Höjdpunkter: ”Kid”, ”Dagar utan slut”, ”Skyll på stjärnorna”, ”Det goda livet”, ”Långt ute på piren”, ”Meteoriter”
Har sålt Guld
Ulf Lundell - gitarr, munspel
Janne Bark - gitarr
Peter Puders - gitarr
Hasse Olsson - klaviatur
Niklas Strömstedt - piano
Backa Hans Eriksson - bas
Niels Nordin - trummor
Synth & trummaskinsprogrammering -
Per Malmstedt
Körer - Vicki Benckert, Maria Blom,
Marie Fredriksson, Lasse Lindbom &
Niklas Strömstedt
Producerad av Lasse Lindbom, Ulf Lundell
& Kjell Andersson
Inspelad av Björn Boström i EMI Studio
Foto - Innerpåse: Joakim Strömholm
Illustrationer - Ulf Lundell
Omslag - Kjell Andersson |
|
 |
Lundell, Ulf |
Män Utan Kvinnor
|
CD |
1997 |
Rockhead |
|
Rock: Folk-Rock |
”Var är min belöning? Har jag inte gjort nog snart? Var är mitt hem, min kvinna?” Lundell ställer frågorna på ”Män utan kvinnor” — hans betraktelse över medelålderns högstäpp. Bitvis är det en både mörk och uppgiven skiva — han har svårt att känna sig hemma både i sitt land och i sin samtid och flera sånger är skoningslösa uppgörelser med tidens dumhet och krämarmentalitet — men hoppet finns hos kärleken, även om den kan vara outhärdligt svår. Språket på ”Män utan kvinnor” är delvis nytt, ibland svårgenomträngligt, nästan surrealistiskt, och många kritiker, även Lundell-vänner, hade svårt att ta skivan till sig. Sångerna är ofta konstfullt uppbyggda, som teaterpjäser eller romaner och fulla av symboler, alliterationer och assonanser. I ”Serengeti” skildrar han vägen från barndomens ängar och det första äktenskapets oskuld, genom taggiga snår fram till den brännande ofruktbara stäpp av meningslöshet och främlingsskap som ligger framför honom på bara några rader och i ”Barcelona” hittar han paralleller med Columbus sökande efter en ny värld och hans egen förvirrade odyssé på turnébussar under 20 år. ”Män utan kvinnor” är producerad av Lars Halapi, rösten är påträngande, nära och musiken har drag av både country och akustisk J J Cale-blues med gitarrer, pedal steel och enstaka stråkar.
Höjdpunkter: ”Cadaques”, ”Fel igen”, ”Babywriter”, ”Serengeti”, ”Underbart”, ”Barcelona”
Har sålt Guld
Ulf Lundell - akustisk gitarr, munspel
Peter Korhonen - trummor, kastanjetter,
slagverk, tamburin
Peter Fors - bas
Lars Halapi - akustisk gitarr, pedal-steel,
tubular-bells, vibrafon, akustisk slide-gitarr,
elgitarrer, bas, koklocka, Lesliegitarr,
spansk gitarr, orgel, kör
Kristina Jansson - kör
Fredrik Lanerfeldt - kör
Heinz Liljedahl - kör
Per Kvint - kör
Sara Isaksson - kör
Sven Berggren - trombon
Håkan Nykvist - valthorn
Anders Garstedt - flygelhorn
S.N.Y.K.O - stråkar
Samantha Smith - kör
Jordan Bailey - kör
Stråkar och blåsarr. på Serengeti av
Joakim Milder
Producerad av Lars Halapi
Inspelad av Pontus Olsson i Polar Studio,
Cosmos Studio & Atlantis Studio, Stockholm
Körer på Party inspelade av Fred De Fey
på Roundhouse Studio, London
Nadja inspelad på Hotel Bristol i Oslo
Mixad av Pontus Olsson i Cosmos Studio
Mastrad av Peter Dahl på Cutting Room
Foto - Anton Corbijn & Ulf Lundell
Design - Karl-Magnus |
|
 |
Lundell, Ulf |
Fanzine Live + Studio
|
CD |
1999 |
|
|
Rock: Folk-Rock |
© 1991 Deadicated - RCA |
|
 |
Lundell, Ulf |
Fanzine Live + Studio
|
CD |
1999 |
|
|
Rock: Folk-Rock |
”Fanzine” är ett träffande namn på den här dubbel-CD:n som mest är för verkliga fans. Nio nya låtar präglade av samma gitarrdån som ”Slugger” och elva ännu tyngre, obarmhärtigt gitarrvrålande live-versioner av låtar från ”Slugger”-turnén, uppblandade med några gamla godingar som ”Sthlm C”, en akustisk ”Rom i regnet”, ”St Jack” och en vacker, blytung ”Laglös”. ”Fanzine” är ett vykort från ett intensivt möte backstage medan ”Hon drömmer att hon andas” får Lundell att längta till vikingarna, till ett kärvare och mer naturligt liv än den ”video och marshmallow-cola”-värld som omger honom. På samma sätt är båda de långa ”Mustayaluca”, där Lundell åkallar alla sina kulturella valfrändskaper, och den avslutande, reciterade ”Dom herrelösa hundarnas dag” bittra uppgörelser med samtidens tomhet. ”Gammal nog” är en lägesbestämning av den typ man är van vid. En Lundell gammal nog att minnas utan att längta, gammal nog att härda ut och veta att det kan ta slut — men också gammal nog för ännu ”en romantisk dröm”. ”Fanzine”:s märkligaste sång är den inledande ”Under bordet” där Lundell till egen, klinkande banjo, överstyrd gitarr och tjutande munspel sjunger om Balkan-krigen. Om publik och kritiker hade svårt för ”Slugger” så var det ännu värre med ”Fanzine”, men man kunde också konstatera att den mest kompromisslösa rockmusiken i Sverige inför det nya milleniumet gjordes av en man som snart skulle fylla 50.
Höjdpunkter: ”Under bordet”, ”En chans till”, ”Annalisa”, ”Gammal nog” , ”Den natt som aldrig dagas”, ”Laglös”, ”De herrelösa hundarnas dag”
Live:
Ulf Lundell - elgitarrer, akustisk gitarr,
munspel
Jan Bark - elgitarr, kör
Jerker Odelholm - bas, kör
Magnus “Norpan” Eriksson - trummor, kör
Studio:
Ulf Lundell - elgitarr, banjo, munspel,
nåjdtrumma
Jan Bark - elgitarr, kör
Jerker Odelholm - bas
Magnus “Norpan” Eriksson - trummor, kör
David Nyström - Mini-moog, Solina,
Hammond 1-100, Wurlitzer, vibrafon, kör
Producerad av Ulf Lundell
Live inspelat av Oskar Johansson,
Bertil Karlsson, Henrik Henriksson
Studio inspelat av Micke Lyander i
Roam Studio, Stockholm
utom Under bordet inspelad i
Rockhead Studios
Allt mixat av Michael Ilbert i Music.A.Matic,
Göteborg och Medley Studio, Köpenhamn
Mastrat och editerat av Robert Wellerfors,
Stereolab, Stockholm
Foto - I. Ravissant och Happy Family Dogs
Omslag - Karl-Magnus/HFDP
Tillbaka
|
|
|
Lundell, Ulf |
Live Borghoilms Slottsruin (CD 3)
|
3CD |
2001 |
|
|
|
|
|
|
Lundell, Ulf |
Live Borghoilms Slottsruin (CD 2)
|
3CD |
2001 |
|
|
|
|
|
|
Lundell, Ulf |
Live Borgholms Slottsruin (CD 1)
|
3CD |
2001 |
|
|
|
|
|
 |
Lundell, Ulf |
Ulf Lundell
|
CD |
2001 |
EMI Svenska AB |
|
Rock: Folk-Rock |
Ulf Lundell - sång, elgitarr, akustisk gitarr
Jan Bark - elgitarr, akustisk gitarr, sång
Ola Gustafsson - elgitarr, akustisk gitarr,
pedal steel
David Nyström - piano, orgel, glockenspiel
Magnus ³Norpan² Eriksson - trummor,
tamburin
Jerker Odelholm - bas
Robert Qwarforth - orgel, piano
Producerad av Ulf Lundell & Michael Ilbert
Inspelad i Södra studion, av Michael Ilbert
Mixad i Nord Studios av Michael Ilbert
Mastrad av Björn Engelmann / Cuttingroom
Stråkar inspelade i Polar Studios av
Robert Wellerfors, Michael Ilbert,
Christoffer Lundquist
Stråkar av SNYKO
Stråkarr. av Christoffer Lundquist
Stenkusten:
Inspelad i Studio Mirval, Provence
Jørn Christensen - piano
Ulf Lundell - akustisk gitarr
Jan Bark - spansk gitarr
Christoffer Lundquist - bas
Christer Jansson - trummor
Kör - Jan Bark, Christoffer Lundquist,
Eva Landquist, Ebba Forsberg
Producerad av Michael Ilbert,
Christoffer Lundquist & Ulf Lundell
Inspelad & mixad av michael Ilbert
Kör på Ut ikväll - Martin Hansen,
Mikael ³Nord² Andersson, Jenne Schyttberg
Foto - Andrea Turander
Form - Karl-Magnus Boske / hfdpdesign.com
|
|
 |
Lundell, Ulf |
Club Zebra (Disc 2)
|
CD |
2002 |
Rockhead Capitol |
|
Rock: Folk-Rock |
|
|